RANARP 

Texten nedan har enligt den stencil som Nils Börje Nillsson lämnat in till ranarp.nu berättats för Ebba Ilje i juli 1994. Det är, förmodar vi, Ebba Ilje själv som varit omtänksam nog att skriva ner den. Det är Ellen Uddman som berättar om sin fiol.

"Det var dans bortåt vägen..."

I granngården intill Sjunne och Marianne Nilsson i Ranarp - mot Ranarps småskola - bodde en spelman, som hette Svante. Han brukade spela om lördagskvällarna och ungdomarna dansade. Först spelande han på skolgården till Ranarps småskola, men så tyckte några, att det passade inte, och då flyttande han till "Fritza vre", en korsväg nära småskolan. Fritz hade ett mjölkabord vid vre'et, och på det satt Svante med sin fiol och spelade till ungdomarnas dans. Ännu en gång måste Svante emellertid flytta med sitt spelande och nu till "Käringastenen" på Hajen. Den stenen var liggande på den tiden, men är rest nu (dansbanan lär ha kallats Damhult).

Jag minns Svante bäst från den senare platsen. Jag var kanske 7-8 år och bodde alldeles i närheten. Jag brukade smyga mig dit och titta, för jag var så fascinerad av Svante och hans spel. Han spelade med hela ansiktet. Sedan var det väldigt roligt att även titta på de dansande ungdomarna. Jag beundrade särskilt en dam, som kom ofta. Hon var så fin; högbarmad och fin i håret och var alltid fint klädd. Hon brukade ha vit blus, svart kjol, silkesstrumpor och högklackade skor. Silkesstrumpor hade inte de andra flickorna och jag och många med mig undrade så, vem det kunde vara. Senare fick jag veta, att hon arbetade på hotell Thor som servitris och att hon hade sitt hem alldeles i närheten.

När Hultadansbanan kom och sedan Åselid, upphörde tyvärr dansen på Hajen.

Spelemannen Svante dog omkring 1926. Vid auktionen efter honom stegade jag dit för att försöka ropa in fiolen. Vi var tre, som bjöd på den; lärare Brodén - min lärare - Thor och jag. När min lärare hörde, att jag bjöd, ville han inte bjuda över mig, utan jag fick den, men jag minns inte, vad jag fick ge för den.

Fiolen har sedan följt mig överallt. Jag försökte även att spela på den, med den var inte i så bra skick. Den var bl. a. sprucken och nu har också stallet ramlat av och förkommit.

Stencilen avslutas med  ett tillägg inom parantes, en avslutande sammanfattning vi förmodar att Ellen gjorde:

Jag har länge tänkt, att jag skulle skänka fiolen till Bjäre Härads Hembygdsförening och också att skriva ner fiolens historia, men det har aldrig blivit av.

Bilderna intill är dekorativa element och har inga kopplingar till själva berättelsen, så om någon har "riktiga" bilder från den tid, eller någon av platserna eller personerna som nämn i berättelsen, hör gärna av er. För oss "yngre" läsare väcker berättelsen många frågor. "Vem var Svante egentligen, eller damen i silkesstrumporna?" Har du svaren på dessa frågor, skicka ett mejl till clas@ranarp.nu.